Inlägg 33, Finns de läkning efter otroheten?
Hej igen, 3 1/2 månad sen sist, ser att vissa väntar på ett inlägg så jag tänkte att jag skriver väl ett då & berättar hur de går i min läkningsprocess....
Jag har lusläst en bok av Laila Dahl som heter "Att gå sönder och bli hel igen" Finns det läkning efter otroheten?
En bok jag verkligen rekommenderar för er som fått utstå de jag fått genomlida...Laila är par- och relationsterapeut & har själv drabbas av otrohet.
Jag har fått utstå en del kritik för hur jag hanterat det som drabbat mig, främst då förstås av exets nya, men också av andra i hans närhet. De jag vill säga & har fått credit för i denna bok är att vi alla är olika, vi hanterar saker olika & vi sörjer olika länge.
Jag kommer här att citera ur boken de som träffat så rätt för mig, en del av er kanske då får en bättre förståelse för mig & för andra kan de vara en hjälp om ni själva blir utsatt, för som Laila inlededer boken så är detta ett vanligt förekommande dilemma. Att otrohet är vanligare än de flesta av oss vill tro kan vi nog däremot konstatera, bara genom det faktum att de flesta av oss har någon slags direkt eller indirekt erfarenhet av de - själva eller genom någon i vår omgivning.
Attraktion som leder vidare
Om man lever i ett förhållande där överenskommelsen är trohet & upplever att attraktionen till en annan person börjar dra i en på ett sätt som man inte kan bortse från längre, då måste de vara bättre att föra upp saken till ytan innan man har drivit igenom det oåterkalleliga. Om den som har blivit bedragen invigs först sedan skadan redan är skedd, lämnas hon eller han oundvikligen med en känsla av att inte haft något val. Enligt min mening är de mera uppriktigt, både mot partnern & en själv (& tredje part) att säga som de är. De ger i alla fall partnern en möjlighet att själv välja förhållningssätt till det som är i görningen. Ett sådant samtal leder kanske till höga röster & konflikt, men å andra sidan identifieras ett problem som man uppenbarligen behöver ta tag i. Konflikten kan skjutas upp till efter sveket men varför bädda för en större smärta om de går att hantera situationen på ett något skonsammare eller i alla fall mer respektfullt & rättvist sätt?
Detta har jag "tjatat" om från dag 1 i vår relation, eftersom jag visste lite om hur exet levt sitt liv tidigare.
Alkohol & one-night-stands
Det är olyckligt, då ett ögonblicksverk faktiskt i förlängningen kan innebära början till slutet på den relation man egentligen värderar. Efterklokheten är ofta grym när "dagen efter" plötsligt handlar om något mer än en vanlig bakfylla.
Detta har jag analyserat efter vår relation tog slut, så klockrent, för vissa sådana dagar var värre än andra, då han var extra "rädd" & inte ville att jag skulle gå mer än en meter ifrån honom. Stämmer de så har han varit otrogen många många gånger.
På flykt
De kan vara mödan värt att stanna upp & rannsaka sig själv några gånger extra, så att man inte använder det som ett sätt att slippa ta tag i sitt eget inre. Om problemen handlar om dig så ligger inte svaret hos någon annan utan inom dig själv. När passionen går på sparlåga kan det verka så mycket enklare att bara börja om någon annanstans, istället för att göra vad vi kan för att rädda det vi redan har - eller i alla fall i första hand ta reda på vad som är det verkliga problemet. Här finns ett mycket mänskligt hinder, nämligen att de tar emot att behöva arbeta med sig själv & förändras, men om vi inte gör det är risken mycket stor att vi tar med oss samma problem in i nästa relation & aldrig når den egentliga lösningen på gåtan.
De här är exet, mig veterligen har han inte varit själv många dagar under sitt vuxna liv....
När otroheten är avslöjad
Vi vet att otrohet också förekommer i förhållanden där båda fortfarande älskar varandra & har för avsikt att leva tillsammans. Gemensamt för all otrohet gäller fortfarande att någonstans på vägen har en partner gjort ett val, de vill säga tagit ett beslut om att vara otrogen. De valet är personens eget ansvar & kan aldrig skyllas på en "dålig uppväxt" eller på sambon/partnern. De är viktigt för dig som blivit sviken att komma ihåg att du inte tar på dig ett ansvar som inte är ditt. Här krävs en stor portion av tålamod, självinsikt & självrannsakan från den som varit otrogen, så att han tillåter den som har sårats att uttrycka alla sina känslor & frågor - i sin egen takt. Vi vill så gärna fly de svåra känslorna...tiden läker inte alla sår, de är vad ni gör under tiden som går som kan läka våra sår...
Ja, tänk om exet skulle ha varit ärlig & stått för vad han gjort, vad mycket lidande kunde ha undvikits då..
Berätta eller inte
Valet att berätta om otroheten eller inte måste var & en göra utifrån sin situation, sina grundvärderingar & sina värden. Med värden menar jag vem vill du vara, vad du tycker är viktigt att stå för i livet, samt hur du vill behandla andra & själv bli behandlad. Att fortsätta leva ett eget liv bakom ryggen på sin partner måste fortfarande erkännas som en kränkning av den andres förtroende & tillit - även om partnern ingenting vet. Sannolikheten att sanningen också uppfattas just som en kränkning är förstås stor, Därför gömmer sig många hellre bakom ursäkter som "Jag ljög inte, jag bara undanhöll information", "Jag ville inte göra henne ledsen", eller "Det man inte vet mår man heller inte dåligt av" Även om tanken att vilja skydda sin partner från smärta tjänar ett gott syfte kanske ett sådant undanhållande får motsatt verkan. Här behöver vi fråga oss vilken typ av relation vi eftersträvar? Vi kan i vilket fall inte komma ifrån det faktum att den som har blivit sviken fråntas möjligheten att själv välja sitt liv, så länge hon inget får veta. Vem har rätten att ta ifrån någon annan ett sådant val?
Exet har aldrig någonsin berättat om sina otroheter, även om jag frågat många gånger under vår relation. När jag konfronterat honom efteråt när jag fått reda på av hans älskarinnor hur de sett ut så har han erkänt
Vem tror han egentligen att han är som kan behandla andra så här?
Helig mark
Hos dig som blivit sviken finns naturligtvis också känslor att hantera gentemot en tredje part, en person som har tagit sig in på det som skulle vara din & din partners privata mark, & in i ditt innersta, där din kärlek levde & andades, dit ingen annan hade rätt att komma in & riva runt. En tredje part har kanske ingen relation till den som blivit bedragen (även om de också är rätt vanligt förekommande) men betyder det att tredje part har rätt att sätta en kil in i ditt förhållande & strunta i de förödande konsekvenserna i ditt liv?
De två kvinnorna som kontaktat mig för att berätta att de varit otrogna med mitt ex, så kände jag den ena, hon som även tog in hennes man i otroheten (den berömda trekanten) den andra hade jag bara hört talats om (inget positivt precis)
Gör dig av med det som gnager
Ska man konfrontera tredje person eller inte måste var & en själv besvara. Dina egna känslor, upplevelser & hur det som har hänt påverkar dig kan ingen ta ifrån dig. Även den som svikit kan behöva ta sin goda vrede till hjälp i sitt helande. Finns det gammalt groll (i förhållandet, från tidigare förhållanden, eller från uppväxten) eller oförätter i bagaget som du svalt & aldrig satt ord på? Obearbetade besvikelser eller förluster som fortfarande gnager & gör dig arg på insidan? Fundera på vad du egentligen är arg på & om det finns någon konstruktiv god vrede du kan ta vara på & använda. Det kan handla om din partner eller om andra nära relationer. kanske är det dags att göra en inventering av allt de där du har i ryggsäcken?
Jag vart kontaktad av dessa kvinnor & ja visst konfronterade jag dem! De stämmer så bra de med obearbetade känslor, de har exet, de visade sig också i avundsjuka många gånger. De kunde handla om de som lyckats bättre, han var inte glad för deras skull utan missunnsam
"Ältandet"
Kan också vara en del av en viktig process. När de exempelvis gäller tiden efter att en otrohet avslöjats är de här mer regel än undantag. Den som ältar processar problemet, konflikten eller sveket. Den som blivit sviken vänjer sig långsamt, just genom att prata om det, vid smärtan i upplevelsen. Om ett känslomässigt tema ständigt dyker upp & skapar samma sorts konflikt varje gång, kan det vara ett tecken på att det känslomässiga behovet inte upplevs som mött hos den det gäller. Han eller hon efterlyser med sitt "ältande" fortfarande det bemötande & den respons som han eller hon anser sig behöva från sin partner. Om de inte tillåts blir problemet svårt att lämna bakom sig.
De här verkar exet & hans nya inte förstå. Dom har påpekat många gånger att jag är sjuk i de här. Var har dom för rätt att tala om för mig hur jag bearbetar de JAG fått utstå, undrar jag? Att dom själva bara går vidare in i nya förhållanden får väl stå för dom, hur dom mår vet väl också bara dom själva!
Ta hjälp
Glöm inte att du också ka ta emot hjälp. Att komma över en otrohet är tufft, utmanade & bitvis ett mycket ensamt arbete, oavsett om du har blivit sviken eller själv var den som svek. Det är ju bara du själv som vet exakt hur det känns i dig & som småningom behöver hitta fram till ett sätt att förhålla dig till det som har hänt. Ingen annan kan känna åt dig eller välja åt dig.
Jag tog emot hjälp ganska snabbt, professionell hjälp från både kurator & psykolog. Har också så fina nära vänner som hjälpt mig framåt.
Nu vet jag att vissa som kommer att läsa detta kommer tycka att nu fan får de väl vara nog på hennes ältande, ni kan läsa detta inlägg en gång till, innan ni skriver någon kommentar om att de har ju gått så lång tid nu...
Om ca 2 veckor har det gått 1 år, sen jag lämnade, ni som vet något om sorgeprocesser vet också att det första året är värst...
Jag har släppt mycket, men har jävligt svårt att släppa att en person som har stått mig så nära kan göra mig så illa , (& inte ta ansvar för det) att jag fortfarande inte kan leva mitt liv som jag vill...
